cogitabundus

det här inlägget borde inte läsas av alla. man får om man vill. men kom bara ihåg att det här också är en ventilationstrumma för mig. jag skriver inte allt som händer i mitt liv här. men då och då måste jag släppa ut lite.

det är nått som bara inte verkar vilja försvinna. har mått bra i flera veckor nu. nästan månader! men så fort jag rullade min resväska i trapphuset så fick jag en lustig känsla.. jag vet att efter många timmar utan bra sömn så blir man vimsig i huvudet, men det här var nått annat.. det kändes som att tarsan hörde resväskan och jag ökade plötsligt stegen i trapporna.

även om det var min bror som öppnade dörren och tog emot mig med ett jätteleende så kändes det tomt. jag menar ingenting illa. inte alls. jag log minst lika mycket när jag också såg honom. men ändå ville jag bli mött av någon annan.

nu har jag inte sovit på några timmar. förmodligen för att jag är jet-laggad. tankar springer mig bort till fantasier. känner mig som ett klädesplagg i en outletbutik. överproducerat. det är inge kul att ligga vaken i en tyst och mörk lägenhet.

är det så här julen kommer se ut? det ser ut som det eftersom jag ska jobba. brorsan åker till sthlm och firar med moster och kussar. mamma och pappa. mm, eller hur.

ingen borde fira jul ensam, men tyvärr ser det så ut för mig i år.

jag vill verkligen att ingen kommenterar det här inlägget. det sista jag vill känna mig som är ett femte hjul någonstans. men tack ändå för jag vet att det finns hur många varma hjärtan som helst som läser min blogg..