cogitabundus

vad jag vill säga, utan att mena det nå hårt, är att joanna kan dra! jag har boktavligen stått på mina bara knän i snart 4 månader. jag har rasat i vikt under tiden som jag förklarat hur mycket jag älskar henne, saknar henne och vill ha henne tillbaka.. men nu är det slut på det! 

anledningen? orkar inte längre... det är ändå Hon som förlorar nått. inte jag.

jag hoppas inte att hon kommer på vad hon gjort när det är för sent... för det är fan inte kul, been there. done that! men om det här är någonting vi måste gå igenom så är det så.. även om det riskerat att vi förlorar varann för gott. 

jag lovar också, om det nu blir så att hon ångrar sig (vilket jag egentligen inte tror) att jag kommer lyssna på henne. för det är verkligen väldens bästa tjej... känns bara så sjukt långt borta nu. 

lät nästan som att jag var lite arg när jag läste igenom vad jag nyss skrev, men det är jag inte! jag mår bra, nu iaf!

citat från M på jobbet idag: -"när man läser din blogg verkar du som en tjej som precis ska få mens"!

kom på mig själv lite då... fan :)

men helt seriöst så har hon ju rätt! man har vart en liten mes senaste månaderna! 

nu är det slut på det!

nu är det bara kämpa för att tänket håller i sig. då kanske man får det trevligt i sommar! började väldigt trevligt redan idag... hehe ;)

får se när jag vågar blogga om det!