cogitabundus

förberedde mig psykiskt hela förra veckan på vad jag trodde då skulle bli en katastrofal båtkryssning 24 timmar med ett gäng som bokstavligen talat skulle kunna sänka båten. resan visade sig vara precis vad jag behövde! grymt roligt och alla skötte sig bra!

bäst på resan: jag och dan hittade ett litet dansgolv med liveband ala dansbandmusik. efter några minuter började vi tröttna på att dansa med varann, hahaha, så jag föreslog att vi skulle hitta oss en varsin partner av motsatt kön ist då varken jag eller dan är lagda åt det andra hållet. när jag börjar blicka bortåt får jag syn på kvällens juvel, no shit. sitter en dam i kanske 70-års åldern alldeles ensam och dricker en kaffe. jag går fram till henne, tittar henne djupt i ögonen, sträcker fram min hand och frågar om hon vill dansa med mig. hennes svar: ja, det gör jag jätte gärna. men det var inte hennes svar som gjorde henne till kvällen juvel. det var blicken. lyckan som spred sig genom henne var underbar att se! vi dansade en dans. ett gott minne för mig.

passade också på att köpa en flaska skumpa till J på båten. hennes råkade slinka ner i min och dokkes mage för några helger sen då jag tyckte det var en självklarhet att dricka äkta champagne från frankrike kvart över två en fredag natt i leksand! hon vart inte så glad när hon såg att allt som var kvar var en liten slatt i bottnen... hoppas hon ser flaskan jag köpte som ett litet plåster på såret iaf. 

måndag idag. fick lov att åka hem från jobbet. känner att jag håller på att bli sjuk. pallade inte trycket så nu vilar jag upp mig. hem och bädda ner mig i soffan och fortsatte läsa Snabba cash. satan i gatan vilken bok! precis i min smak! J befann sig i borlänge idag så jag bad henne köpa uppföljaren Aldrig fucka upp. kan nästan inte vänta att få börja läsa! 

hur går det på J-fronten då? bra, tycker jag. går bra att bo ihop. går bra att sova tillsammans. går bra med allt! vi båda vet ju vad som komma skall. inställda och klara. inga konstigheter liksom. jag tar över lägenheten i slutet av maj. har man vart ihop en bra bit över 8 år så borde man klara av 2 månader till... eller?

visst, det som är jobbigast just nu är att det är så himla bra mellan oss. vi lever som vi borde gjort när vi var ihop. jag vet att hon tycker det är jobbigt också. försöker bara få dagarna att gå. jag klandrar mig själv mycket, varje dag, på att inte jag varit den jag är idag. 

den jag är idag vill verkligen ha J men blir tvingad att släppa henne. den jag var för ett år sen förstörde för den jag är idag. 

Aldrig mer fucka upp.