cogitabundus

bla bla bla i 10 min. gick riktigt bra tyckte jag. brukar ju vara så förbaskat nervös när man ska prata inför mer än 5 personer samtidigt, om man inte är på krogen förstås... men som sagt, det gick bra.

Efter mötet hände en rolig grej i butiken. chefen kom ut och frågade mig vad en resurshantering betydde för mig. han hade ett ganska brett leende och väntade på svar. 

Jag: hmm.. förklarade jag inte det nyss det på mötet när vi gick igenom jobbets sju guidelinjer?

Chefen: jo, men du sa någonting som var MYCKET intressant inne på mötet i morse, kommer du ihåg vad du sa? 

Jag: njaa, jag har förmodligen glömt bort det eftersom jag var så nervös inför alla som lyssnade, förklarade jag... 

Chefen: men du sa någonting om att man inte skulle vara så kaxig för att man såld 100 par jeans en dag?

Jag: just ja, tänkte jag och fick en liten mysmin. nu kommer jag ihåg, sa jag som om jag totalt hade glömt bort det.

Chefen: Utveckla det lite mer för mig, sa han. 

Jag: jo... men om man tänker sig att det kanske inte är så svårt att sälja jeans som redan säljer sig själva. det kan ju i stort sett vem som helst göra. tänk dig istället att du koncentrerar dig på att sälja jeans som kunder kanske bara sneglar lite på och överväger dom snyggare som ligger på bordet bredvid. vad händer då med dom jeansen som inte säljer lika bra som dom snyggare? jo, då tycker vi att det är en dålig byxa och pang, så ligger dom på ett reabord för 50-80% billigare. hade det inte vart lite bättre att tänka till lite innan man står där och tycker att det är lätt att vara efterklok? Vad jag menar med resurshantering är att jeansen i det här fallet är våran resurs och att istället för att vara kaxig för att man sålt 100 par jeans, som redan säljer sig själva så koncentrerar man sig på att sälja jeans som kan behöva lite hjälp i försäljning.. dom snyggare försvinner ju ändå, tids nog.. kan du tänka dig hur många tiotusentals kronor företaget skulle tjäna på det? 

Chefen: asså, fyyy fan. jag måste få göra en sak. du är ledig imorgon va, sa han. 

Jag: yes, det är jag.

Chefen: skulle du kunna göra mig en liten tjänst ändå? jag vill intervjua dig på fredag så ta fem minuter i morgon och skriv ner lite om det du nyss sa om resurshantering. efter fredag ska jag skicka dig till fotostudion här nere på hörnet, vi ska skicka intervjun och fotot på dig till huvudkontoret så får vi se om dom går med på det där du sa innan du åkte till Peking angående att ni ville ha provision på det som ni säljer inne på jeansavdelningen. 

Är det sant, tänkte jag. Provision? oj, oj, oj. jag hade dollartäcken i ögonen.

Pust, det vart mycket skrivning där. i alla fall för mig! hur som helst så har dagen hittills vart helt ok. fick ju tag på J igen, efter mitt lilla panikutbrott igår kväll... hon hade ju bara glömt telefonen hemma, inge batteri så jag hörde ju inte signalerna när jag skickade sms och ringde... my bad, my bad. men jäääävlar va jag mådde dåligt igår.. grät som ett litet barn! 

Nu har klockan precis passerat 18.00 och jag börjar bli hungrig! ett gott tecken på att kroppen i alla fall inte tar stryk från separationen. äta bör man. får bli en macka för nu. knäcke med keso och ruccola? hmm.. måste in till stars och handla lite mat som jag tänkte tillaga lagom tills J kommer hem. får se vad det blir. inte för tung mat bara eftersom hon inte är hemma förrän 22.30. fick tips om svart pasta på jobbet idag, ska tydligen innehålla bläckfisk och vara jättenyttigt. låter ju sådär men om man inte provar så ska man inte säga nått! ska kollas upp i alla fall!

Önsketänkande... Fan inte dumt med hot pot! 

Fred ut.