nedstämt inlägg.
läs inte det här och bry dig inte om klippet om du orkar eller vill. det här är mina tankar, känslor och vad som snurrar runt i mitt huvud.
kanske att kunna laga mat, ensam. eller gå och lägga sig, ensam. kolla på en film, ensam. gå ut och gå, ensam. sitta på balkongen i solen, ensam. gå och handla, ensam. planera saker, kanske resor eller nått... ensam.
känner mig så långt ifrån joanna just nu trots att jag älskar henne. obeskrivlig känsla. enda jag vet är att jag inte vill ha känslan i mig. men tiden läker alla sår! ellehur? (önskade att jag kunde säga den meningen och mena det, men den känns bara så långt bort just nu.) känner mig som ett glashus.
jag vill verkligen inte det här! man går liksom bara runt med gråten i halsen. skuldkänslor, skuldkänslor, skuldkänslor. vad gjorde jag för fel? är jag dum som inte förstår? lever jag i en fantasivärld när jag tror att jag kan få tillbaka henne?
vad hände egentligen mellan polarn och puuret?
jag saknar dig så fruktansvärt mycket vännen..
Kommentarer
Trackback